kingtobby

Till alla er som varit oroliga: man vet inte vad man har förrän det är borta.

Dagens inlägg kommer innefatta det bästa och det tyngsta jag läst i litteraurväg.


På 50-talet uppfann William S.Burroughs en ny författar teknik: cut-up-tekniken. Han upptäckte att man kunde få ut nya texter om man slumpmässigt slängde ihop sönderklippta texter. Hans tanke var först att man då kunde hitta "den inneboende sanningen" i texten. Han lyckades skriva 3(!) böcker med denna tekniken och lite andra samlingar. Hela hans liv fram till 80-talet ägnades åt att förfina denna metod.

Det fina är att slumpen skapar nya texter och därmed hittar den platonska idén om en text, en ny text som egentligen är de gamla texterna. Burroughs metod skapade något som är det mest krävande som jag läst. Meningarna tappar sin mening, orden muteras och bildar nya betydelser och man måste omdefiniera hela sin lästeknik. Genom detta ifrågasätter han vårt språk och vår uppfattning om det.

Men Burroughs ger sig inte där. Samtidigt skriver han ihop en mytologi för 2000-talet, där utomjordingar styr oss människor med knark, konsumtion och sex och håller på att köra vår planet i botten. Enda sättet att motstå denna kontroll är att klippa sönder texter och i slutändan hålla tyst. Burroughs menar till och med på att vi ska börja konversera mede förinspelade band, eftersom allt redan är förinspelat redan.

Burroughs böcker kan verka abstrakta och ogenomträngliga, men handlar mest om uppror. Man kan lätt rygga tillbaka både för texternas komplexitet, men också för det målande språket. En vän till mig slutade läsa just på grund av de mer grova ordan i texten. Men det är väl värt en genomläsning, med början i Naked Lunch. En helt ny värld öppnar sig. Om inte annat kan man bara gå hem och klippa ihop lite texter själv. För det var egentligen det Burroughs ville, att vi själva skulle bli rebellerna. Så om ni vill skapa stora saker, utgå från kaos.

För övrigt anser jag att bandstationen borde återinföras...