kingtobby

Den här veckan har jag haft den gamla antiken i min spelmaskin. Detta är en trend som har funnits under flera år nu. Framför allt beror nog detta på att de antika berättleserna är oerhört tidlösa och bra. Flera av er läsare har nog inte tänkt på att flera av karaktärerna i såpoperor faktiskt stämmer överens med de karaktärer som finns i den grekiska mytologin (eller mytologi överlag) och att händelserna också påminner om mytologiska intriger.

2003 - 2005 skrev Dan Simmons ett fantastiskt epos som bestod av två böcker (Ilium och Olympos) som lyfte fram de grekiska gudarna på det sätt som de verkligen beskrevs förr. Gudarna är egoistiska, självupptagan och använder människorna som sitt fritidsnöje. Krig blir vadslagning och männiksoliv betyder väldigt lite. Detta är den klassiska grekiska beskrivningen av gudarna och de grekiska gudarna i Disney's Hercules är bara en blek skugga av hur elaka de grekiska myterna egentligen är.

Spelet God of War lyfte fram detta på ett fantastiskt sätt, inte bara genom att lyfta fram Kratos tragiska öde utan också genom att låta de gamla grekiska hjältarna få stryka med, en efter en. Kratos gör rent hus med gudar, hjältar och monster i en kaskad av blod, samtidigt som omgivningen är helt otrolig. God of War  var en milstolpe när det kom och är det fortfarande, framförallt för dess kaxiga revolutionstanke. Här står de antika gudarna för ödets ofrånkomliga makt och vår kamp för att frigöra oss ifrå den.

De grekiska myterna är faktiskt oerhört spännande också. Spelet Rise of the Argonauts följer inte myten om Jason, men är riktigt bra ändå. Här lyfts gudarna fram som vägledare. Spelet har fokuserat nästan enbart på att berätta historien och är bra om man inte vill ha så mycket action.

Myterna är fortfarande aktuell, mer än 2000 år efter de berättades. Så sätt er in i de gamla berättelserna och häng med i nuet. Jason slåss med skelett (från filmen från 1963)