kingtobby

Nu får det vara nog om Persona 4 (jag kan dock inte garantera att det dyker upp igen; ingenting är omöjligt). Dessutom vågar ingen kommentera mina inlägg, inte ens säga att något är bättre. Var är kämpaglöden? Var är Mikael och Red Alert II?

Till något mer allvarligt. De senaste veckorna har vi tyvärr fått anledning till att känna oss osäkra i världen. I Tyskland skedde ännu en skolmassaker och i Österrike ska Fritzl inför domstol. Detta är två grymma, hemska saker som skett i närheten av oss. Vi slår på TV:n, ser reportaget och undrar: Varför? Hur?

Här skulle man kunna diskutera vår fascination kring det mörka och otäcka. Det tänker inte jag göra. Istället ska jag fokusera på den fråga som är så viktig för oss människor: Varför? Vi försöker in i det sista försöka förstå hur personen tänkte. På ett löp läste jag att mannen i Tyskland hade bara attackerat kvinnor; på morgonprogrammen sitter psykologer och förklarar hur de tänker, på vilket sätt de är galna; skolor berättar hur de förbereder sig så att det inte ska hända här.
Vi lägger ett pussel med information som vi egentligen inte vet om den är relevant.

Albert Camus skrev mycket om detta. Dels om hur vi konstruerar förklaringar och hur vi hanterar det oförklarliga. I Främlingen beskrivs en mördare, som blir en ond människa enbart genom sin handling: ett slumpmässigt mord. I Pesten blir en by isolerad eftersom pesten bryter ut. Byborna försöker sedan tackla det hela, alla på olika vis.

Det är när vi läser eller upplever saker vi inte förstår som vår identitet sätts på prov som mest. Ibland kan vi få fram en förklaring, en tydlig bild av en människa bakom handlingen. Men i de flesta fallen kan vi inte förstå. Hur förklarar vi till exempel tsunamikatastrofen, bränderna i Australien eller jordbävningar i Indien? Vem står bakom?

Livet är ibland obegripligt och ibland finns det inget svar på frågan: Varför?