kingtobby

Fantasy-genren är något som ofta för mig är en stagnerad genre. Det goda mot det onda, förutsägelsebara stories som på det hela taget är dåliga kopior på Sagan om ringen och Drakar och Demoner-manualerna. Några få författare lyckas dock fånga mitt intresse, framförallt den vansinnigt roliga Terry Pratchett.

Det är därför väldigt sällan som jag läser fantasy, och än mindre läser om fantasyböcker, men ibland sker under. När jag gick på gymnasiet (ungefär samtidigt som Jesus gick på vattnet) kom jag i kontakt med Gene Wolfe. Hela min vänskapskrets var ganska blasé på fantasy just då. Min kompis kom då helt plötsligt med första boken i Den ny solens bok och sa att detta var det bästa han läst. Jag satte mig ner med första boken och plöjde dem oerhört snabbt.

Till skillnad från annan fantasy finns här inget gott och ont på det sätt man är van vid. Här finns människor som möts och lever i en besynnerlig värld långt in i framtiden. Tidsaspekten märks bara lite, i form av vapen och maskiner, men i övrigt är allt som det ska vara i fantasy (fast utan enerverande påhittade raser och monster; ännu en efterapning av D&D).

Har man inte läst denna besynnerliga historia, och är ett fantasyfan, är detta ett måste. Själv läser jag just nu om den på engelska och förundras än en gång av hur fantasi kan vara så verkligt.