kingtobby

Vad får oss att gång på gång se zombiefilmer? Vad är det som lockar med dessa halvdöingar? Finns det någon mening med zombiefilmer? De är ju alla likadana.

En sak vet  vi säkert: zombiefilmen har varit populär i fyrtio år! 1968 gjorde George Romero en filmklassiker: Night of the Living Dead. Filmen kan verka löjlig och dålig i sina effekter, men då missar vi poängen med filmen. Zombiefilmen är en skräckfilm, men genren har i senare versioner tenderat till att fokusera på excess och splatter bara för att det ska vara så. I de riktigt bra zombiefilmerna fyller zombien en funktion och där hittar vi också dragningen till zombien.

För att förstå zombiefilmen måste vi först och främst se på miljöerna i filmerna. Allt som oftast ser vi hur karaktärerna stänger in sig och skärmar av sig från omvärlden. Det är tydligt att det är denna avskärmning som skapar trygghet hos karaktärerna (se exempelvis början på 28 Weeks Later). Världen har vänts upp och ner på och de försöker att dels avskärma den ovehagliga verkligheten och samtidigt ha kontroll över den värld de lever i. Alltså ser vi här att isoleringen är en viktig del i analysen av zombien. Man kan även se att karaktärerna ogärna lämnar dennna trygghet och blir arga om den förstörs.

Ser man på zombien i sig är denna livlösa karaktär väldigt innehållsrik. Zombien står för många av våra rädslor. Framförallt står zombien för döden. Därför blir det viktigt för människorna att skärma av sig för att inte påminnas om sin egen dödlighet. Här har vi första temat i zombiefilmerna: Vår egen dödlighet och hur vi tacklar det faktum att vi ska dö. I nästan varje zombiefilm finns det en karaktär som blir biten. Detta betyder att den karaktären ohjälpligt kommer förvandlas. Här kan döden diskuteras utifrån flera synvinklar: hur vi beter oss inför släktingars dödlighet, rädslan för att själv dö och acceptansen av vår egen dödlighet. Temat har i flera scener belysts i klassiska filmer. Framförallt är det svårigheten för karaktärerna att acceptera att någon närstående är död som lyfts fram.

Zombien står även för våra mest grundläggande instinkter. Zombien är inte en tänkande varelse, den agerar enbart på sina instinkter. I Dawn of the Dead utnyttjas detta för att lyfta fram en kritik mot konsumtionssamhället, där zombierna dras till ett köpcentrum bara för att det är något de minns instinktivt. Här lyfts också fram diskussionen kring vår tanke om oss själva som rationella, tänkande varelser. Något som oftast motbevisas i filmerna eftersom karaktärerna i slutändan mer och mer liknar zombierna. Det är alltså vår egen intelligens och vår egen maklt över våra instikter som står på spel. När sedan zombierna börjar likna oss i Land of the Dead sätts allt på sin spets. Har de döda några rättigheter? Är de människor fortfarande? Diskussionen kring empati, att vara människa och allas rättigheter lämnas till oss att besvaras.

Det viktigaste temat inom zombiegenren är framförallt kampen för överlevnad. Filmerna visar hur vi reagerar när vi ställs inför faktumet att vi ska dö. Vissa kämpar för överlevnad, andra försöker skärma av den (dvs man stännger in sig, se stycket ovan) och andra vägrar acceptera döden. Ser vi på zombiens funktion är det just detta tema som är det viktigaste. Zombiefilmen utforskar vår existensiella rädsla för döden och gör det på ett sätt så att vi även kan utforska andra teman (konsumtion, militarism, våld, religion, media osv). Slutet av filmerna dör de flesta karaktärerna, även detta ett uttryck för existensialism; vi kan inte undfly döden. De karaktärer som oftast gestaltas som hjältar är de som kämpar emot och upprätthåller en viss moral. Det tydliga budskapet blir: det är dina handlingar under livet som betyder något och värdesätts.