kingtobby

Apor är alltid roliga

Hunter S. Thompson och Edgar Allan Poe

Om Huset Ushers undergång;



Huset Ushers undergång är en skräcknovell full av symbolik. I berättelsen skildras den vilsna och namnlösa protagonistens vistelse hos en barndomsvän vid namn Roderick Usher, vars vädjande inbjudningsbrev för besöket var så fullt av svåra känslor, att han inte hade hjärta att förneka det. Dock är det inte bara brevet som är fullt av detta vemod, utan hela novellen fylls av det till hjälp av huvudpersonens miljöbeskrivningar och de känslor som miljön skapar inom honom. Detta bekräftar också att det man läser är just en skräcknovell. Det som däremot enligt min mening förhöjer novellens kvalité utgår från allt annat än det man redan ser, nämligen genom den tunna osynliga linje som på ett diskret men symboliskt sätt hjälper till att binda ihop Huset Usher till Roderick Ushers karaktär själv.



Det är nämligen inte så att att detta är ännu en typisk skräckhistoria där offrena i fråga blir attackerade av monster som kommer och knackar på dörren, nej nej. Istället är det huset Usher själv som står som offentlig skräckfigur. Åtminstone enligt Roderick Usher själv, vars vanföreställningar om att huset blivit en del av hans ätt genom alla år som hans släktingar bott i huset växer sig allt starkare genom berättelsen. Något som lite vagt också kan understrykas i början av novellen då huvudpersonen återger liknande fysiska beskrivningar vad gäller både huset och Usher, med t.ex. saker som deras gemenskap i ögonen som var väldigt påtaglig då huset redan från första anblick hade; ”tomma, ögonliknande fönster” samtidigt som Ushers stora ögon återspeglade en ”onaturlig glans”.



Men dessa relativt vaga anspelningar ger inte läsaren en bekräftelse om någonting utan snarare bara en obehaglig undran om husets egentliga egenskaper samt om Usher själv inte bara är mentalt sjuk. Detta gör också det oväntade avslutet väldigt svårtolkat, precis som det ska vara i en bra skräckstory – då under en storm som tycks väcka allt vansinne inom Usher till liv dödar både honom och hans syster - samtidigt som hela huset rasar samman bara några sekunder efter det att ätten Usher gått bort. En vändningspunkt som oförnekligen framkallar frågan: Var detta verkligen inte mer än bara ett sammanträffande skapat av den kraftiga stormen?



Och så, en bra författare.

Om skräck och avsky i Las Vegas;



Jag tror att Thompson med hjälp av sin Gonzojournalistik i Skräck och avsky i Las Vegas vill visa det amerikanska folket baksidan av den amerikanska drömmen, som enligt min tolkning av författaren innebar strävan efter frihet. En strävan som härjade i överflöd under denna tidsepok, inte bara symboliskt i form av frihetsgudinnan, independence day, yttrandefriheten, den fria marknaden osv. utan också i handling där drömmen om att befrias från samhälles- och rasklasserna tillsammans med idealet om att varje man skulle kunna ha möjligheten att uppnå framgång, makt, och pengar var en genomsyrande kraft. Omständigheter som följaktligen motiverade Thompson, a.k.a. Duke att också ställa frågan: Hur långt kan man egentligen gå i detta frihetssökande? Och hur mycket frihet kan man få?



I första kapitlet ser vi exempel på hur Duke och hans advokat börjar utforska denna fråga med hjälp av droger och hur de därmed inbjuds till en plats helt fri för erövring av känslor och förnimmelser – med ett sinnestillstånd som inte kan översättas till annat än det av total frihet varpå Duke oförnekligt provocerar läsaren att ställa sig frågan: Om droger kan ge denna frihet, kan de inte då också leda en till svaret på den här amerikanska drömmens förverkligande, det vill säga den totala friheten vi alla letar efter?



Den ekande 60-talsdrömmen om att bryta loss sitt kugghjul från samhällets maskineri i boken är inte bara något som stöds av drogerna dock. Nästan allting som nämns i boken anspelar på ett eller annat sätt över alla de olika frihetsbegär som figurerade just då, med bl.a: Rasisk frihet (då han reser med en samoar), yttrandefrihet (då deras språk är helt ocensurerade och vulgära), ekonomisk frihet (då Duke ges kontanter och bidrag via tidningen han skriver för), fysisk frihet (då de kör en symbolisk och typisk amerikansk öppen bil som de inte är bundna till (hyrbil) i öknen, som också ger dem fri sikt samt frihet från civilisation), juridisk frihet (då hans advokat kan kryphål i lagar etc.) och slutligen mental frihet (drogerna) och känslomässig frihet (frihet att påverka sina känslor hur som helst med neråtjack, uppåtjack och galentjack etc.)



Emellertid är det slutliga steget i deras frihet, som också framförallt ges av drogerna, ganska oväntat: Nämligen att de befrias från att vara människor, då de befrias från de emotionella krav som ställs på människor genom att sjunka/urarta till en själlöst djurisk nivå. Detta betyder att samtidigt som Duke och hans advokat befrias från de mänskliga kraven, frias även den resterande mänskligheten från att visa medmänskliga känslor som sympati och empati à la quote: ”no sympathy for the devil” för dem.



Så som slutprodukt; genom att uppnå mer frihet än vad någon någonsin drömt om i USA, där de kanske t.o.m. lyckats förverkliga en version av den amerikanska drömmen får de alltså inte mer som belöning än en plats i den världsliga heirakin som ligger på samma nivå eller strax under den av vanliga odjur då de blir klassade som drogmissbrukare.



En baksida som de flesta förr eller senare skulle vilja komma ifrån men som i Thompsons läge istället skulle fortsätta vara det korrekta idealet för frihet, då han blev erkänd just för sin positiva syn på droger.

Skräck i Las Vegas



I utdraget av ”Skräck i Las Vegas” av Hunter S. Thompson, slungas vi direkt in i handlingen. Vad vi vet är att denna roman är skriven utefter den journalistiska stilen Gonzo, och vi kan därmed fastställa att jaget, d.v.s. Raoul Duke, är författarens ”andra jag”. Gonzojournalistiken kännetecknas nämligen främst av den extremt subjektiva vinklingen. Med andra ord flyr författaren in i sin egenpåhittade värld, där denne utser sig själv till huvudkaraktär.

Denna journalistiska inriktning skapades av just Thompson, vid ett tillfälle då han som journalist fick i uppdrag att redogöra en händelse. Han skickade in rapporten i ett ofullständigt och icke objektivt underrättande skick, varpå han trodde att hans karriär var över. Istället blev hans text en nyskapande sensation – ett verk där det sanningsenliga inte nödvändigtvis behövde vara objektivt filtrerat, utan snarare skildrat genom personliga erfarenheter och känslor.

Skräck i Las Vegas kan alltså betraktas som verklighetsanknuten fiktion. När man som journalist tillämpar Gonzostilen förmedlar man alltså en verklig händelse fast med personlig vinkling. Man adderar känslor och personliga upplevelser och tankar, vilka ofta kan vara intima. Som tillämpare av denna stil är man heller inte rädd för att lägga lite extra krydda på handlingen. Det innebär att en jämförelse mellan boken och författarens verklighetstrogna minnen skulle informera oss om att en hel del är påhittat.

Vad kan i så fall vara den främsta anledningen till att Thompson kryddar sin berättelse? Jo, troligtvis vill han framhäva sitt budskap extra tydligt, och vad budskapet egentligen är går att diskutera. Jag är övertygad om att många författare omedvetet involverar personliga attribut och erfarenheter, men just i detta fall är det en självklar aspekt då författaren går in i rollen som huvudkaraktär. Därför vore det omöjligt att inte koppla till dennes egen person.

Hur som helst kan vi undersöka Thompsons budskap genom att ta reda på mer information om vad som varit mest avgörande för hans liv. Som ung var han inblandad i gängbrottslighet. Han hade dessutom en positiv inställning till droger och tog bl.a. LSD och kokain. Våld och droger är därför logiskt nog förekommande i boken, och båda faktorerna präglas av ett surrealistiskt perspektiv där gränsen mellan verkligheten och det imaginära är diffus.

Jag tolkar Thompsons roman som ett hån mot den amerikanska dubbelmoralen. I jakten på hjärtat av den amerikanska drömmen inser Thompson så småningom att den endast består av en bubbla som spricker när man fångar den. Det handlar om idén om att du inte blir lyckligare av pengar och vad de kan ge dig. Om du får dem i överflöd kan de istället göra dig galen, vilket Thompson belyser genom huvudkaraktärernas destruktiva behandling av materiella ting och droghallucinationer. De befinner sig i USAs kanske mest extrema stad vad gäller materialism, överkonsumtion och inte minst den amerikanska drömmen. Att vistas här i sällskap av droger och alkohol leder till en effekt, och det är just denna som Thompson förstärker i syfte att tydliggöra budskapet. Han framhäver helt enkelt den amerikanska drömmens baksidor, och får på så sätt fram sitt budskap om att detta lands moral är dubbelsidig.

• Titeln, d.v.s. ”Huset Ushers undergång”, har två betydelser. Novellen skildrar dels undergången av släkten Usher, dels undergången av huset som har gått i arv i många generationer av denna släkt.

• Kopplat till punkten ovanför, finns det en slags symbolism vilken väver samman egenskaperna hos karaktären Roderick Usher och hans själva boning. Författaren beskriver karaktären Usher som en ”mänsklig ruin”. Detta ordval är ett typiskt exempel på den genomgående symbolismen.

• Främst miljö- och karaktärsbeskrivningarna indikerar på att detta är en skräcknovell. Poe använder sig av litterära verktyg vilka förstärker känslan av obehag hos läsaren.

• Roderick Usher har en psykisk sjukdom?

• Det finns möjlighet att tolka otroligt många små detaljer i denna novell då den rakt igenom präglas av symbolism. Jag skulle dock vilja antyda att den mest väsentliga tolkning som jag får ut av denna novell, är att författaren utser huset Usher som skräcknovellens ”onda väsen”, och att Roderick Usher har blivit förhäxad av detta och även av platsen, atmosfären och den omnämnda ”luften” som omger huset.

• Meningen ”Jag fann också att han var ett offer för en ständig, sjuklig fruktan och oro.” ger mig uppfattningen att det är karaktären Usher som är offret i novellen, och att huset Usher som sagt innehar rollen som det onda väsenet, medan jaget står som betraktare.

Huset Ushers undergång



•Redan när huvudpersonen är på väg mot Huset Usher får man en klar bild av hur miljöbeskrivningarna fortsätter i de andra delarna av texten. Allt beskrivs med ord som har en negativ klang. T.ex. Dystert, ödsligt och döda träd.

•Detta förtydligas ytterligare genom känslan som det skapar hos huvudpersonen. Personen känner sig kall, nedslagen, svårmod…

•Det tycks som om huset kan påverka karaktärerna väldigt mycket, inte bara känslomässigt. När huvudpersonen träffar Roderick kan han inte hitta något mänskligt eller normalt i hans utseende. Roderick beskrivs som spöklikt blek med onaturligt glansiga ögon.

•Natten då ätten Usher och dess hus går under känner huvudpersonen en isande skräck och tycks genom sitt beteende vara nervös. Det stormar vilt ute och Roderick är upprörd och smått hysterisk. I början av texten säger Roderick ” Jag känner att jag i detta eländiga, nervösa tillstånd förr eller senare skall råka i en situation i vilken jag kommer att förlora både liv och förstånd i kampen mot det hemska spöket Fruktan”. Ganska ironiskt med tanke på hur han beter sig i slutet av texten strax innan han dör av skräck (eller fruktan). Strax efter att huvudpersonen lämnat slottet finns endast spillror kvar av det. Det tycks som om att huset är starkt länkat till ätten Usher, då det faller när ätten har dött ut.

Skräck i Las Vegas

•De kör i en väldigt hög hastighet, vinden viner. Det är tydligt att huvudpersonerna känner sig väldigt fria då de gör precis vad som faller dem in. De testar alla möjliga sorters droger, kör hur snabbt de vill och har bandspelaren på högsta volym.

•Det drogade tillstånd i vilket huvudpersonerna befinner sig i blir bra beskrivet, men så är Thompson också känd för sin positiva inställning till droger och har själv använt.

•Det tycks som om personer känner sig som mest fria då de kör en cabbe och känner vinden i håret på en väg som bara går rakt fram i en evighet.

•Man vet att bakgrunden i texten är sann men det är nog bara författaren och hans advokat som vet vad som egentligen hände under resan till Las Vegas. Författaren verkar ha haft ett ganska händelserikt liv och det gör att man ställer frågan, är det verkligen nödvändigt att krydda hans historia?



•”En vild tripp till hjärtat av the american dream” kan syfta på resan till Las Vegas, som kan te sig som en drömvärld. Den bild som jag tror att många har av Las Vegas är att den är inte riktigt verklig med sina många casinon, lyxhotell, och miljoner i omlopp. För många tycks the american dream vara att kunna leva ut en dröm eller få ett bättre liv. Och pengar brukar locka och hjälpa.

Bra tankar, allesammans. Jag har, i anknytning till Fear and Loathing, mest tänkt på hur de som inte är som Duke och hans advokat faktiskt inte verkar bry sig mycket om deras beteende. Det verkar som att Thompson, medvetet eller omedvetet, skapar en samhällskritik som grundar sig i allmänhetens apati och oförmåga att se vad som sker på riktigt. Thompsons reportage blir alltså en inblick i drogkulturen och dess värld, ungefär som Bukowski gjorde. En annan infallsvinkel kan vara en satirisk kommentar av just drogkulturen och dess vansinniga beteende.